Kvalitets och mångfaldsinspiration

Idag är det uppstart för 2012 års kvalitetspris inom Vård och Omsorg på Medborgarhuset i Eslöv. 500 medarbetare har under en för- eller eftermiddag fått en inspirationsföreläsning av Eva Klevås om vad mångfald egentligen står för och hur det kan tolkas och definieras.

Det gavs också en massa intressanta tankar om olikheter, fördomar, obekväma situationer, möjligheter att tänka om och tänka annorlunda. Helt enkelt tänka lite extra och reflektera.

Eva bjöd oss också på en aktuell video. Kolla när Charlotte & Jonathan bli dömda på förhand i Britain’s Got Talent 2012.

Jag fick möjligheten att berätta om de prioriterad mångfaldsmålen vi har. Att sätta upp mångfald som prioriterat mål gjordes för att vi är övertygade om att när olikheter bejakas, då lyfter man också fram människor på egna meriter och kvalitéer. Är man positiva till mångfald ger det förutsättning för alla att ha inflytande och möjlighet att utvecklas, både på sin arbetsplats och som individer. Då skapas en naturlig arbetsglädje och stolthet för jobbet.

Vid alla de besök jag hunnit göra ute i verksamheten lyfts ofta fram just bejakande av olikheter, främst hos brukarna. Jag har sett att detta inte är bara tomma ord. Varje gång jag lämnar ett studiebesök är jag väldigt stolt över hur man jobbar mångfald redan.

Nu är det tävlingsdags. I september hoppas jag att det finns massor med tävlingsbidrag att välja emellan, stora som små. För alla bidrag är med och utvecklar vår verksamhet!

Nedslag i verksamheten – daglig verksamhet

En heldag i Daglig verksamhet kan vara både munter, spännande och inspirerande. Idag var en sådan dag. Jag besökte Norregatan där man fixar det mesta. Här finns de som sköter om de dagliga inköpen till verksamheterna runt om. Man gör paketerings och monteringsjobb till företag. När jag var där paketerade man ballonger och fyllde naturolja i små försäljningsflaskor. Man gör kopierings och datorjobb till både skola och vård o omsorg med flera i hela kommunen. Här finns bak o kakverksamheten som förser andra med goda bullar o kakor samt har ett litet café varje tisdagseftermiddag på Medborgarhuset. Man gör här också eget papper, man tillverkar cementfigurer och kan göra halsband som säljs i deras egen butik på Storgatan.

Under dagen fick jag också vara med på Realesparty för en ny skiva som kulturgruppen släppt. Lunchen gick de flesta av oss iväg och åt på Salliusgymnasiet. Här var idag skollov för ungarna, men vi som var där åt ett gott, tidigt påskbord tillsammans. Här dök flera av de grupper upp, som jag tidigare under dagen sett på Kulturskolan vid CD-släppet. Innan dagens slut var jag med bort o tittade på butiken där sakerna säljs.

På nytt kan jag bara fortsätta konstatera att vi i Eslöv har fantastiska verksamheter inom Vård o Omsorg och en härlig och positiv personal. Jag ser fram emot att fortsätta mina studiebesök ute i verksamheterna.

Realseparty för nya CD-skivan på Kulturskolan

Nedslag i verksamheten – Bergagården

Ännu ett besök inom äldrevården. Idag var det Bergagårdens äldreboende som ”drabbades”.  På nytt var jag med och väckte de boende. På nytt upplevde jag samma värme och omtanke om de äldre. Efter några väckningar med toalettbestyr och dusch fick jag möjlighet att delta i frukosten, prata med några av de boende och såg till så att de fick sin macka och gröt som var mycket uppskattad.

Höjdpunkten på besöken är förutom förståelsen för själva verksamheten också möjligheten att få prata med de som jobbar ute i verksamheten. Här finns alltid en massa nytt att lära eller diskutera.

Jag fick också tillfälle att sätta mig för att diskutera med Irene Somers. Hon slutar nu efter många år av fantastiskt chefskap inom kommunen, varav de senaste åren på Berga. Nya chefen Emma ärver ett fantastiskt boende som hon nu kan fortsätta forma och utveckla efter egna tankar.

Något vi alla var överens om var att; Nu är det dags att göra verkstad av allt prat om att laga mat ute på boendena igen. Just matlukten är något som saknas när man kommer in på ett äldreboende. Den härliga lukten av nylagat som både förhöjer boendekänslan och också matlusten. Detta måste vara ett av de kommande stora projekten att ta ett rejält tag i. Lösningen tror jag inte är LOV eller någon komplicerad upphandling.

Tack för besöket!

Nedslag i verksamheten – öppenvårdsbehandlingen

Efter att ha inlett dagen med besök på Karidal och informerat mig om nattens olyckliga brand gick jag sedan till dagens inplanerade besök på öppenvårdsbehandlingen och anonym rådgivning.

Här fick jag möjlighet till ett intressant och givande samtal med ännu en av alla våra engagerade medarbetare. Hon har med stor respekt och integritet kontakt med flera av eslövsborna med olika typer av missbruksproblem och i olika stadier.

Till anonyma rådgivningen kan man som anhörig, arbetskamrat, förälder eller för egen räkning vända sig för att prata om missbruk, följder och effekter. Man kan få råd och stöd, hjälp med vidare kontakter eller bara ett förtroligt samtal.

Jag fick under besöket också tillfälle till samtal med några av de som just nu går på öppenvårdsbehandlingen.  Det var ett nervöst besök, kanske främst för mig, där jag i alla fall i förväg kände att jag klev djupt in i ett antal privata liv genom mitt besök. Men det fanns en stor öppenhet och ett stort egenengagemang att vilja ta tag i sina egna problem. Därmed blev det också ett bra och intressant besök och ett allvarligt men öppenhjärtligt samtal.

Öppenvårdsbehandlingen är en frivilligverksamhet som man kan få tillgång till om man efter dialog och via en biståndsbedömning aktivt tar ett eget beslut om att vilja leva ett liv utan droger. Behandlingen kan också ges som ett stöd till familjen.  Arbetsgivare kan inom ramen för deras rehabiliteringsansvar få hjälp för anställd.

Efter träffen med de som gick i behandling fortsatte ett långt samtal om hur verksamheten utvecklats under åren. På vilket sätt folk tar kontakt, vilka olika förutsättningar olika kommuner erbjuder i sådana här frågor och hur vi som kommun hanterar de olika livsödena med olika missbruksproblem. Vi pratade också om viljan att ta sig bort från missbruk kontra rädslan att bli av med missbruket och hur det nya livet då kan kännas skrämmande.

Ännu en gång kan jag konstatera att vi här i Eslöv bedriven en verksamhet att vara stolt över. Överallt finner jag dessa engagerade anställda, och givetvis deras önskan om att kunna ge mer.

Nedslag i verksamheten – hemvården

När jag någon minut i sju på morgon steg in hos hemvården, som delar hus med polisen, var det redan fullt ös. Just denna vecka har man flyttat in fler hemvårdsgrupper i huset för en bättre samhörighet och för att ge möjlighet till mer samordning.  Det är säkert bra, men oj vad rörigt o trångt. Det kändes just nu inte som en attraktiv arbetsmiljö, även om det är som trängst just vid 7 när alla samlas för att börja dagen. Men man samlas också här för lunch och avlämning mm. Det känns som om huset inte är gjord för denna stora verksamhet. Kåken är också sliten och jag tror inte det finns planer på några större ingrepp eftersom fastighetsägaren på sikt avser att riva just denna flygel.

När jag så väl hittade Irene, som jag skulle följa med under förmiddagen pågick en frenetisk planering i gruppen. Rätt nycklar till rätt brukare skulle med, sista finplaneringen för dagen skulle ske, mobilerna skulle kollas så de funkade och dessutom saknades just idag en bil i laget. Utan bil är det inte enkelt att bedriva effektiv hemtjänst ute på landsbygden, men man löste det också – utan bil.

Strax efter sju lämnade vi huset och turen gick om Toftaholm, Gårdstånga, Holmby och Borlunda. Här besökte vi brukare i olika skick som fick en härlig omsorg och som oftast var tacksamma och nöjda.  Eftersom jag var med höll vi ett lite lägre tempo än normalt så jag hann prata lite extra. Kritik fanns såklart också. Främst emot att det var så många olika som kom på besök men också synpunkter på att vissa ”bara gjorde det de skulle, inte ett dugg mer”. Tja, så fungerar faktiskt hemvården. Man har blivit beviljad bistånd på personliga grunder och efter behov. Det brukar finnas bra orsaker till att nivån ligger just där den gör. Sen ska man ju såklart inte i alla lägen överdriva den strikta linjen.

Att gå och hämta tidningen eller diska varje dag när det inte finns bistånd till det är inte okej. Det handlar om att inte skapa passiva äldre vilket ju är lätt om någon annan tar över de dagliga sysslorna. Då blir det svårt att komma tillbaka sen om man känner sig piggare. Det handlar också om att inte förbruka skattepengar där det inte behövs. Däremot tycker jag inte det är förbjudet att ta disken eller hämta in tidningen en dag när det är extra kämpigt, eller dra den gamla klockan. Väl tillbaka i polishuset fick jag en chans att se lokalerna och hälsa på alla de som fanns inne för en tidig lunch trots att klockan bara var halv 11.

Eftermiddagen tillbringade jag med Petra på Karidal. Vi inledde med ett uppföljningsbesök hos en brukare tillsammans med biståndsbedömaren. Ett spännande och lärorikt besök från verkligheten. Sen använde vi apostlahästarna för att göra nerslag hos de boende på Karidal och utföra tjänster på väldigt varierande nivå efter behov.

Karidals boende är ett bra sätt att bo som äldre. Det är trevliga och väl anpassade lägenheter. Det erbjuds en hög social servicenivå i direkt anslutning till boendet om man så önskar, eller så väljer man den avskildhet som egen lägenhet innebär. Har man hemtjänst så förekommer i stort sett inga ineffektiva transporter eftersom alla bor i direkt närhet. Nackdelen är såklart att det är positivt att blanda generationer, för allas skull. Inför det ökande antalet äldre kanske vi skulle försöka oss på ett Karidal 2. Gärna i direkt närhet.

Vid arbetsdagens slut kan jag på nytt konstatera att jag är oerhört positiv till den personal jag träffat, över den vänlighet som visas våra äldre, och den stoltheten som finns över jobbet.

Keep up the good work!

Nedslag i verksamheten – Trollsjögården

Klockan är 06.55 när jag går vandrar in på Trollsjögårdens äldreboende. Det är tidig morgon och lugnt i korridorerna. Runt det redan dukade bordet med mackor bredda åt de boende finns personalen som ska ta hand om mig idag och planerar för dagen.

Efter lite presentationer och nyfikna frågor på båda håll så är det full rulle. Väckning och uppstigning, gröt o medicin, påklädning, morgonbestyr, bäddning mm. Det är många som ska upp under morgonen och de flesta har svårt att komma upp själva. Trots många tekniska hjälpmedel inser jag att det är slitsamt och också påfrestande, Många har demens och inte alltid är så klara i knoppen. Men allt jobb görs med mycket värme, omtanke och respekt.

Under dryga timman är jag med om morgonrutinerna innan jag går iväg till ett möte med teamledarna. Där resoneras om den utökade resursen som nämnden beslutat om, vi pratar om boendeomsorg, kvalitet genom bra dagaktiviteter, datoruppkoppling med mera. Det är proffsiga teamledare som vet vad det handlade om.

Därefter en sväng upp på avdelningen igen. Lite mer rutiner innan jag fick chansen att sitta med i en diskussion om de kommande schemaförändringarna. Trots beslutet om mer resurser så blir det tuffa schema. EUs arbetstidsregler ställer till det lite, och delade turer är ett riktigt elände, men tyvärr svåra att undvika.

Eftermiddagen inleddes med att jag satt med på avdelningens omvårdnadsmöte där man pratade rutiner, utveckling av avdelningen, hur man på bästa sätt fördelade arbetet, såklart schemadiskussioner och en hel del annat. Givetvis var man också på detta mötet intresserad av att prata politik och resursfördelning med mig.

Sista timmarna gick jag runt i huset o prata med ”biljardgubbarna”, personal och boende jag mötte. Efter en lång och väldigt givande dag åkte jag hem.

Mina största intryck av dagen är de väldigt rara och engagerade tjejer/kvinnor som jobbar med våra äldre. De har ett slitit jobb, men bryr sig enormt och det ger såklart ett jättemervärde för de boende. Mina önskningar om att kunna erbjuda heltidsjobb för de som så vill för att få en dräglig lön. Samt ett schema som undviker delade turer, inser jag är svårt då alla samtidigt vill ha så många händer som möjligt när det behövs som mest, det vill säga morgon och kväll.

Tack för en trevlig och givande dag!

Nedslag i verksamheten – Karidal

Idag var jag på mitt första besök i Vård- och omsorgsverksamheten. Jag hade blivit inbjuden av porslinsmålargruppen på Karidal. Innan träffen passade jag på att vara med på personalens måndagssamling och fick en bra information om Karidal som engagerar många äldre och en trevlig allmändiskussion.

Sen fick jag träffa de som bjudit in mig. Ett glatt gäng, mestadels kvinnor och några karlar. Bullar och pålägg var inköpt, och med min vanliga otur var det nyttobullar som jag ju inte tål tyvärr. Så det fick bli en slät kopp kaffe. 10 kronor ville de som bjöd in ha, och det fick de såklart  😉

En lång och spännande diskussion följde med många synpunkter och en hel del politiska funderingar om allt från fria bussresor, priset på mat, värdet av att som pensionär ha tillgång till gemenskapen som Karidal erbjuder och en diskussion om främlingsfientlighet, rättigheter och skyldigheter.

Därefter följde en träff med en fikagrupp av anhöriga från anhörigstödet och sen en glad träff med ”skratt”-gruppen och ännu mer diskussion.

Det vi alla var överens om var det stora värdet Karidal har som social samlingspunkt för väldigt många, och att verksamheten gärna får utvecklas än mer. Tack för besöket!